Jag blev lite överexalterad pga den lagade kameran, knäppte en hel radda med bilder på en och samma bok. Två av dem fick räcka!
TITEL: Låt Vargarna Komma
FÖRFATTARE: Carol Rifka Brunt
SERIE: —
SUMMERING
"Den enda som förstår fjortonåriga June är hennes morbror Finn. Han är en erkänd konstnär och tar med henne på utställningar i New York, men han är också allvarligt sjuk. June och hennes storasyster Greta glider bara längre och längre ifrån varandra, och deras föräldrar arbetar dygnet runt, så när Finn dör lämnas June alldeles ensam med sin sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid."
—Baksidan av boken:)
FUNDERING
Känslor är det som är det stora hjärtat i den här boken, fokuset ligger på dem. Det nästan svämmar över av känslor. Ändå är det på något sätt objektivt beskrivet och helt tomt på känslor, hårt och rakt på sak. Det är den där balansen, som egentligen inte borde fungera, som gör boken speciell. Man måste nästan läsa boken för att förstå, kanske är det bara jag som tycker så.
Huvudpersonen, June, tror på kärleken och är i högsta grad uppfylld av den. Men det är inte den kärleken som man ofta läser och ser. Hon vill ha ord, evenemang (så som utställningar och teatrar) eller helt enkelt bara den andra personens närvaro. June kallar den för en "finare kärlek" och jag kan hålla med henne om det, den känns sannare och djupare. I många böcker och filmer idag är kärleken bara en förbestämd mall som måste följas, det finns bara en sort. Den här boken tänker utanför ramarna.
I många böcker följer man en karaktär som kämpar, känner och växer. Utan att man ens är medveten om det börjar man tycka om karaktären, som om man kände personen i verkligheten. Sedan bestämmer författaren i slutet av boken att karaktären ska dö, försvinna eller liknande och plötsligt sitter man där med tårarna forsandes ner för kinderna. I den här boken är det tvärtom. Finn, Junes morbror och nära vän, dör precis i början av boken, innan man ens har hunnit skaffa sig en uppfattning om vilken personlighet han har. Inga tårar faller för en okänd karaktär, inte sant? Genom boken får vi istället återblickar från Junes perspektiv av stunder tillsammans med Finn. Det hela resulterar i att man gråter kort och gott genom hela boken. Först lite försiktigt och tillslut stortjuter man.
Jag tycker att man är en riktigt duktig författare om man lyckas med det här, man får läsaren att känna. Tillbakablickar är en väldigt framgångsrik metod överhuvudtaget, det ger en mycket mer komplett berättelse.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, den är helt annorlunda från allt jag har läst tidigare, förhoppningsvis för dig också:)
Låt Vargarna Komma,
Kommentera